Vad är veterinär klinisk kemi? En guide för veterinärkliniken

Vad är veterinär klinisk kemi?

Veterinär klinisk kemi är den del av laboratoriediagnostiken som mäter olika ämnen i blod och andra kroppsvätskor. Analyserna kan ge information om bland annat lever, njurar, blodsocker, proteiner, vätskebalans och elektrolyter. [1]

På veterinärkliniken används klinisk kemi ofta tillsammans med hematologi, urinanalys, djurets sjukdomshistoria och den kliniska undersökningen. Ett avvikande värde kan visa att något har förändrats, men förklarar sällan orsaken på egen hand. [1]

Vad kan ett klinisk-kemiskt prov visa?

Ett klinisk-kemiskt prov ger en ögonblicksbild av flera processer i kroppen. Resultaten presenteras ofta som en profil med flera analyser. Genom att bedöma värdena tillsammans kan veterinären upptäcka mönster som inte syns i ett enskilt resultat. [1]

En kemiprofil kan visa förändringar som behöver utredas vidare vid misstanke om påverkan på lever eller njurar, diabetes, proteinförlust eller förändrad vätske- och elektrolytbalans. Resultaten kan också påverkas av exempelvis vätskestatus, stress, läkemedel, matintag och provhantering. [1,5]

Ett värde inom referensintervallet utesluter inte alltid sjukdom, och ett värde utanför intervallet betyder inte automatiskt att djuret är sjukt. Resultatet behöver därför bedömas tillsammans med patientens symtom och andra undersökningsresultat. [1,6]

Vilka provmaterial används?

Serum och plasma är de vanligaste provmaterialen inom veterinär klinisk kemi. Serum framställs genom att blodet får koagulera innan det centrifugeras. Plasma framställs från blod som samlats i ett rör med ett ämne som hindrar koagulation och innehåller därför fortfarande koagulationsproteiner. [2]

Serum, plasma och hepariniserat helblod används i olika analyser. Valet av provmaterial och provrör beror på analysmetod och instrument.

Helblod innehåller både blodceller och blodets vätskefas. Inom klinisk kemi används vanligtvis serum eller plasma, men vissa analyser och instrument kan använda helblod. [2]

Rätt provmaterial beror på analysen och metoden. Även valet av provrör kan påverka resultatet. Vid uppföljning är det därför bra att använda samma provtyp och analysmetod när det är möjligt. [2,5]

Vanliga analyser inom klinisk kemi

En klinisk-kemisk profil består ofta av flera analyser som ger information om olika organ och processer i kroppen. På veterinärkliniker används bland annat leverpaneler, njurpaneler, elektrolytpaneler, hälsokontrollpaneler och preoperativa paneler. Det finns även mer riktade analyser, som CRP-test för hund och SAA-test för katt. Panelerna kan innehålla värden som ALAT, ALP, bilirubin, albumin, glukos, urea, kreatinin, natrium, kalium och klorid. [1]

Vilka analyser som ingår varierar mellan laboratorier, instrument och patientens situation. En bred profil kan ge en översikt, medan ett mer riktat urval används när veterinären behöver undersöka något särskilt. [1]

Levervärden hos hund och katt

Levervärden är ett samlingsnamn för flera analyser som ger olika typer av information. ALAT kan öka när leverceller skadas, medan ALP bland annat kan öka vid förändringar i gallflödet. Förhöjda leverenzymer betyder dock inte automatiskt att leverns funktion är nedsatt. [3]

Bilirubin bildas när hemoglobin bryts ned och tas om hand av levern och gallvägarna. Ett förhöjt bilirubinvärde kan ses både vid ökad nedbrytning av röda blodkroppar och vid påverkan på levern eller gallflödet. Albumin bildas i levern men påverkas även av vätskestatus, inflammation och proteinförlust. Gallsyror kan användas som en del av bedömningen av leverns funktion. [3]

Levervärden behöver bedömas tillsammans med djurets symtom, läkemedel, andra provresultat och eventuella bilddiagnostiska undersökningar. Höga leverenzymer behöver inte innebära leversvikt, och normala värden utesluter inte alla former av leversjukdom. [3]

Njurvärden hos hund och katt

En njurpanel innehåller flera analyser som används vid bedömning av njurarna. Vanliga njurvärden är kreatinin och urea. Kreatinin ger indirekt information om njurarnas filtrationsförmåga, men kan även påverkas av bland annat muskelmassa, vätskestatus, matintag och analysmetod. [4]

Urea påverkas både av njurfunktionen och av andra faktorer, exempelvis vätskestatus, proteinomsättning och blödning i mag-tarmkanalen. SDMA kan användas som en kompletterande njurmarkör, men ska inte bedömas som ett fristående test. [4,8]

Njurvärden behöver tolkas tillsammans med urinanalys, urinens koncentration, patientens vätskestatus och övriga kliniska fynd. Förändringar över tid kan ge mer information än ett enstaka provresultat. [4]

Glukos, proteiner och elektrolyter

Glukos hos hund och katt

Ett glukostest mäter mängden glukos, eller blodsocker, i provet. Analysen används bland annat vid utredning och uppföljning av diabetes. Ett högt glukosvärde kan också bero på stress, särskilt hos katt. Matintag, läkemedel och sjukdom kan påverka resultatet. [7]

Efter provtagningen fortsätter blodcellerna att använda glukos. Om serum eller plasma inte separeras från blodcellerna i tid kan resultatet därför bli felaktigt lågt. [2,7]

Proteiner i blodet

Vanliga proteinanalyser är totalprotein, albumin och globuliner. Höga proteinvärden kan bland annat ses vid vätskebrist. Låga värden kan förekomma vid proteinförlust, blödning eller minskad produktion i levern. Inflammation kan också påverka värdena. [8]

Proteinresultaten behöver bedömas tillsammans med bland annat vätskestatus, hematologi och urinanalys. [8]

Elektrolyter hos hund och katt

En elektrolytpanel kan innehålla natrium, kalium och klorid. Elektrolyterna är viktiga för bland annat vätskebalans samt nervers och musklers funktion. Avvikande värden kan ha flera orsaker och behöver tolkas tillsammans med patientens symtom, vätskestatus, njurvärden och behandling. [1,8]

När används klinisk kemi?

Klinisk kemi används ofta vid hälsokontroller, inför narkos, vid akuta sjukdomstillstånd och vid utredning av långvariga symtom hos hund och katt. Analyserna kan också användas för att följa en känd sjukdom, bedöma effekten av en behandling och jämföra patientens värden över tid. [1,8]

Valet mellan en bred kemiprofil och mer riktade tester beror på djurslag, ålder, symtom, läkemedel och vad veterinären behöver undersöka. Klinisk kemi ersätter inte den kliniska undersökningen utan används som ett av flera beslutsunderlag. [1]

Hur analyseras proverna?

Klinisk-kemiska instrument mäter mängden av olika ämnen i provet eller aktiviteten hos vissa enzymer. Provet blandas med särskilda reagenser som reagerar med det ämne som ska analyseras. Beroende på analys och instrument används serum, plasma eller ibland helblod. [1,2]

Många analyser bygger på att en kemisk reaktion ger en färgförändring. Instrumentet mäter förändringen och omvandlar signalen till ett analysresultat. Vid enzymanalyser kan instrumentet även mäta hur snabbt reaktionen utvecklas över tid. Den exakta mätprincipen varierar mellan olika analyser och instrument. [1]

Provet blandas med reagenser och bildar en färgreaktion. Instrumentet mäter hur mycket ljus som absorberas och omvandlar signalen till ett analysresultat.

På veterinär kliniker kan analyserna utföras med instrument som t.ex. Exigo C200. Instrumentet använder färdiga reagensrotorer där provet blandas med reagenser och analyseras automatiskt. Flera analyser kan kombineras i samma panel, vilket gör det möjligt att mäta flera värden från ett och samma prov, exempelvis med en leverpanel, njurpanel eller elektrolytpanel. [9]

Resultaten kan skilja sig mellan olika instrument och analysmetoder. Referensintervallet bör därför vara framtaget eller validerat för den aktuella metoden, instrumentet och patientgruppen. Vid uppföljning är det också en fördel att använda samma provtyp, instrument och metod när det är möjligt. Regelbunden kvalitetskontroll behövs för att upptäcka förändringar i analysens precision och tillförlitlighet. [5,6]

Provtagning och vanliga felkällor

Rätt provrör, tillräcklig provmängd och korrekt provhantering är viktiga för att analysresultatet ska bli tillförlitligt. När serum eller plasma används bör vätskefasen normalt separeras från blodcellerna så snart som möjligt. Provet ska därefter förvaras och transporteras enligt instruktionerna för den aktuella analysen och metoden. [2,5]

Fasta kan behövas inför vissa analyser, men kraven varierar beroende på analys, metod och klinisk frågeställning. Även stress, läkemedel, vätskestatus och tidpunkten för provtagningen kan påverka resultatet. [2,5]

Tre vanliga störningar är:

• Hemolys, vilket innebär att röda blodkroppar har gått sönder.

• Lipemi, vilket innebär att provet innehåller mycket fettpartiklar och kan se grumligt eller mjölkigt ut.

• Ikterus, vilket innebär att provet innehåller mycket bilirubin och kan få en tydligt gul färg.

Dessa förändringar kan påverka analysresultatet genom att ämnen frigörs från blodkropparna eller genom att själva mätningen störs. Hur stor påverkan blir beror på analysen, metoden, instrumentet och ibland djurslaget. En viss störning påverkar därför inte alltid ett analysvärde på samma sätt. [5]

Vid oväntade resultat bör provets kvalitet, provhanteringen och eventuella instrumentflaggor eller varningar kontrolleras innan resultatet används i den kliniska bedömningen. [5]

Hur ska resultaten tolkas?

Ett referensintervall visar vilka resultat som förväntas hos en viss grupp friska djur. Det är inte en absolut gräns mellan frisk och sjuk. En frisk individ kan ha ett värde utanför intervallet, samtidigt som ett sjukt djur kan ha ett värde inom intervallet. [6]

Referensintervall kan skilja sig mellan djurslag, ålder, patientgrupper, analysmetoder och instrument. Intervallet bör därför vara framtaget eller validerat för den aktuella metoden, instrumentet och den patientgrupp där det ska användas. [6]

Vid tolkningen behöver veterinären bland annat ta hänsyn till:

• varför provet togs

• vilka symtom djuret har

• djurslag och ålder

• vätskestatus

• läkemedel och behandling

• provets kvalitet

• övriga laboratorie- och undersökningsresultat

Flera värden behöver ofta bedömas tillsammans. Ett avvikande resultat fastställer sällan en diagnos, och ett normalt resultat utesluter inte alltid sjukdom. Vid uppföljning kan förändringen över tid vara mer informativ än en enstaka jämförelse med referensintervallet. [1,4,6]

Sammanfattning

Veterinär klinisk kemi omfattar analyser av olika ämnen och aktiviteten hos vissa enzymer, vanligtvis i serum eller plasma. Analyserna kan ge information om bland annat lever, njurar, blodsocker, proteiner, vätskebalans och elektrolyter. [1,2]

Resultaten kan påverkas av både sjukdom och faktorer som stress, vätskestatus, läkemedel, matintag och provhantering. Flera värden behöver därför ofta bedömas tillsammans och sättas i relation till djurets sjukdomshistoria, den kliniska undersökningen och andra undersökningsresultat. [1,5]

Vanliga frågor om veterinär klinisk kemi

Vad är veterinär klinisk kemi?

Veterinär klinisk kemi omfattar analyser av olika ämnen och aktiviteten hos vissa enzymer i blod och andra kroppsvätskor. Analyserna kan ge information om bland annat organfunktion, ämnesomsättning och vätskebalans. [1]

Vad visar ett klinisk-kemiskt blodprov?

Provet kan visa förändringar i exempelvis levervärden, njurvärden, glukos, proteiner och elektrolyter. Flera värden behöver ofta bedömas tillsammans eftersom ett enskilt resultat sällan förklarar orsaken till en förändring. [1]

Vad är skillnaden mellan serum och plasma?

Serum framställs efter att blodet har koagulerat. Plasma framställs från blod som hindrats från att koagulera och innehåller därför fortfarande koagulationsproteiner. [2]

Vilka levervärden analyseras ofta?

Vanliga levervärden är ALAT, ALP, bilirubin och albumin. Gallsyror kan också användas vid vissa frågeställningar om leverns funktion. Analyserna beskriver olika processer och behöver därför bedömas tillsammans. [3]

Vilka värden används för att bedöma njurarna?

Kreatinin och urea är vanliga analyser vid bedömning av njurarna. Värdena påverkas även av andra faktorer och bör därför bedömas tillsammans med urinanalys, urinens koncentration och djurets vätskestatus. [4]

Kan ett kemiprov fastställa en diagnos?

Vanligtvis inte på egen hand. Ett avvikande resultat kan ha flera orsaker och behöver bedömas tillsammans med djurets symtom, den kliniska undersökningen och andra provresultat. [1]

Varför skiljer sig referensintervall mellan laboratorier?

Referensintervall påverkas av bland annat djurslag, patientgrupp, analysmetod och instrument. Resultatet bör därför jämföras med ett intervall som är framtaget eller validerat för den aktuella metoden och patientgruppen. [6]

Referenser

[1] Cornell University. Chemistry. eClinPath. Hämtad 6 augusti 2026.

[2] Cornell University. Sample Collection for Chemistry. eClinPath. 6 augusti 2026.

[3] Cornell University. Laboratory Detection of Liver Disease. eClinPath. 6 augusti 2026.

[4] IRIS. Staging System for CKD in Dogs and Cats. 2026.

[5] Gunn-Christie RG, Quality Assurance Guidelines. Veterinary Clinical Pathology. 2012.

[6] Friedrichs KR, Reference Interval Guidelines. Veterinary Clinical Pathology. 2012.

[7] Cornell University. Glucose. eClinPath. Hämtad 6 augusti 2026.

[8] MSD Veterinary Manual. Common Laboratory Tests in Veterinary Medicine. 2024.

[9] Boule Medical AB. Exigo C200 User Manual. 2020.